Man kan aldrig planera en resa till hundra procent.

När jag var här sist, uppe på detta fjäll. Då var jag 18år och jag åkte i alla backar som om jag var uppväxt i fjällen. Tolv år senare är det annorlunda. Berget är farligt och jag vet hur illa man kan göra sig. Osäkert åker jag i lätta backen och lyckas ramla hårdare än någonsin! Erfarenheten av smärta har gjort mig rädd. Inte den smärta som du känner på en gång, utan den som kan slå till i ryggen och stanna i veckor. Jag äg starkare idag, men lederna är inte lika stryktåliga i backen. Att bli gammal har sina fördelar. Men ungdomens vilda och orädda själ försvinner då kloka män får vita hårstrån och en uppmärksam blick som upptäcker fara och mera ofta går förbi äventyret. Dom andra är ute och och åker skoter, skidor och bräda medan jag kikar ut över berget och undrar vart den galna delen av mitt jag tig vägen?

Att en katastrof sammanför människor och visar dom bästa sidorna hos oss är bra.
Men som allt annat i livet finns en baksida.
Katastrofen visar även människors värsta sidor.
Rättare sagt sidor har med instinkt att göra.
Vissa har instinkter som leder dom mot att hjälpa medan andra slår ihjäl för att inte riskera att gå hungrig.

Ta mig inte fel nu.
Men är det bara jag eller har det blommat upp en helt ny generation av fjolliga pojkar med attityd?
Under tidig 200-tal så blommade en hel ny generation av brudar upp.
Det var Destinys Child generationen.
Ni vet, dom där brudarna med en min som säger;
-Jag ser ingen ring på det här fingret, jag kan ta hand om mig själv men om du inte har kreditkort och köper fina saker åt mig så kan du dra åt helvete.

Jo, ni vet vad jag pratar om.
I samma veva så började gay bli mera coolt än bara accepterat.
För det är ju något som är normalt.
Normalt om man har tillräckligt med intelligens så att man fattar att fri vilja är en rättighet.

Så där bland dessa "yo go siste" typer och fab five så tror jag att en ny typ av gay-kultur blommade upp.

Det påminner om en stor del av afroamerikaner i USA vilka än idag beter sig som att alla vita är skyldiga dom någonting pga av slaveri, förtryck och en något ganska normal evolution i dom flesta civilisationer.

Själv så skulle jag ha blivit kallad för gay om detta var tjugo år sen.
Jag är vad man kallar för metrosexuellt lite fint.
Ett annat ord för en man som vårdar sig och har hand om sitt utseende.
Dock skulle jag påstå att mina vänner passar bättre där och jag ändå är oldfashion med hår på bröstet, skäggstubb och inte någon som helst intresse av snygga skor utan bekväma skor.

Hur som helst.
Jag har vänner vilka folk tror är gay och jag känner några som är gay.
Ingen big deal.
Men, jag har märkt att i deras välklädda och coola stil så börjar en ny skara av snorisar med attityd synas mer och mer.
Dålig attityd på vem som helst är ju helt vidrigt.
Senast mötte jag en "stockholms DJ" med helrutten attityd och när han sa att vi borde spela back to back så svarade jag med;
-En annan gång och så gick jag.

Nu till det jag vill ha sagt.

Jag kan hantera en tjej som blir tjurig och får attityd  för att man ger henne en komplimang och hon vänder komplimangen till att man vill ligga med henne.
Jag kan hantera att vissa killar vill klä sig i tjejkläder, åter igen, fir vilja.

Men jag kan inte hantera en tanig, spinkig, snorunge som ser ut att gå i sexan, sminkad och ålandes på mitt dansgolv för att sedan bete sig mot mig som om jag vore honom skyldig pengar.

Jag möter många olika typer i mitt arbete.
Spelar ingen roll om du är tje, kille, invandrare, gammal, ung, gay, hetro, arbetslös, rik, ful eller snygg.
Ödmjukhet och rätt attityd går alltid hem, oavsett vem du än är.

Jag skule inte klara mig bra som narkotika missbrukare.
Efter en liten överdos av smärtstillande så kan jag konstatera att jag inte tycker om känslan av att vara hög.

Jag kan inte riktigt greppa eller förstå varför man frivilligt skulle vilja ta droger.
Det måste ju bero på bristen av intelligens?

Jag vet att detta skrivs ofta och av många.

Har du kollat på dom äldre och undrat varför dom är så mycket med sina respektiven.
Bortsett från vissa helger och högtider, födelsedagar och bjudningar så är det "normala" livet som vuxen ihop med en partner.

Det sägs att man ska samla på sig på sig så många vänner man kan när man är ung för att när när du väl passerat en viss ålder så får du inga nya vänner.
Inga riktiga vänner som du hängde med från barndom.

Och detta är sant.
Jag har precis insett att 95% av alla mina bra vänner har träffat någon och med detta så har det inneburit att vi idag är som bekanta.
Vi hälsar om vi springer på varandra på stan, vi skickar något sms men mer än så sker inte.
Bortsett från enstaka helger och bjudningar samt högtider.

Som det ska vara då när man "växer" upp.

Själv har jag flickvän och vi har varit ihop ett tag, hon har nyckel till min lägenhet, hon kommer och går som hon vill och trots detta så har vi gott om tid som vi kan umgås med vänner.

Nu undrar ni säkert varför jag gårr så hårt på alla vänner som jag aldrig hör ifrån igen och så undrar ni säkert om jag hör av mig till dom?
Man hör av sig tills det blir lönlöst.
Besöken avbokas, sms svaras efter en dag och till slut fattar man vinken;
- Du vill hellre virka och titta på lets dance istället för att gå på bio eller dricka bärs.

Ni har säkert vid något tillfälle upplevt detta i era liv, en vän som plötsligt blev en vuxen farboror eller moster, ni vet det där paret som rättar varandra och har likadana tränigsoveraller.
Kan detvara  så att dom flesta bara samlar på sig vänner för att fylla ut tomhet och ensamhet tills dom hittar någon annan.
Är vänskap ett substitut för utfyllnad tills en partner dyker upp?
Eller är det så att 50% av jordens befolkning är avundsjuka individer med ett behov att äga sin partner?

Jag är en man med många många vänner, i alla olika länder känner jag någon.
Men jag jag kan säga att mycket av min sociala kontakt sker idag på krogen, facebook och sms.

Ta nyår och jul.
Dom jag ville önska gott nytt år ringde jag upp.
Sedan fick jag en miljon sms där det stod;
Jag vill önska just dig ett gott nytt år.

Tack så mycket men nej tack, hela din telefonlista blev just mass-smsad och det ska räknas?
Nej, tacka fan vet jag julkort i så fall.

Människor idag orkar inte ens skriva hela ord när dom skickar sms och varför ens svara när någon ringer?
Efter tio signaler kommer du till telesvar och dagen efter kommer ett sms där det står;
Vad hade du på hjärtat?

Skrattretande.

Jag är filmfantast.
Älskar film.

Idag när jag stod i duschen så tänkte jag hur det skulle vara om jag fick chansen att ställa ett par frågor till hollywoods största bolag.

Jag vill så gärna veta varför det släpps filmer som liknar varandra?
Nu menar jag inte story och självklara saker som explosioner och hjälten som får tjejen.
Jag pratar om likheten mellan filmer som är så vidrigt lika att man undrar vad fan det var som gick fel.
Som att någon skrev ett manus och sålde den till två bolag och bägge tänkte, vi byter ut lite här och var så blir den bättre än den andra.

Nu dukas det för två nya filmer som båda handlar om grekisk mytologi.
VARFÖR!!!

Clash of the Titans vs

Percy Jackson & the Olympians: Lightning Thief

Den förstnämnda är mera Amin och den andra är mera Emil.
Inget illa om emil, han är fortfarande kung och kunde jag skulle jag skriva ett av hans sms som jag fick ikväll.

Har någon svar?

Livet är annorlunda.
Varje dag är annorlunda.
Med ålder som sakta ökar verkar farten på tiden öka.
Dagar smälter samman och man påminns om det roliga i dom äldres glömska.
När pappa blandar ihop dagar så skrattar man lite lätt och tänker på grandpa simpson.
Men plötsligt har det gått tio år och en vecka passerar lika snabbt som en timme.
Jag vet inte vilken dag det är när jag vaknar och förvirrat gnuggar jag bort det röda ur mina ögon för att ens kunna se vad det är jag letar efter.


En tankeställare rasar ned på mina axlar och jag undrar vart vägen leder nu.
Jag är inte ung längre.
Inte på samma sätt.


Det är en skrämmande resa man tar som en ofrivillig resenär.
Det är nästan så att jag vill sluta lära känna nya människor då det tar emot att skiljas från alla vänner som förr eller senare vandrar iväg på sina egna resor.


En vän till mig sa;


Det var kul att se dig och Arian tillsammans igår.
Jag insåg då hur mycket jag har saknat en av mina bästa vänner som gick från en livskamrat till kompanjon, från kompanjon till en lunchpolare.
Vi är fortfarande nära som bröder och jag träffar honom ungefär lika mycket som min riktiga bror.


Men min poäng är att efter en tid växer vänskapens band såpass starka att det kan gå flera år innan man ses igen.
Detta är fint i sig, att vi bondar så starkt att år av ingen kontakt leder till att vi bara plockar upp igår när vi väl ses.
Men jag kan inte rå för att sakna dagar som var.
Kanske är det den tiden på året.
Kanske är det bara att jag plötsligt råkade stanna upp och titta ner på marken där jag står.


Faktumet att "allt tar slut" hånar mig.


Mitt liv är bra.
Jag saknar bara väldigt väldigt många människor hela tiden.

Maskinen uppträdde på Pluto. Levererade 100% och vi var på en väldigt rolig efterfest! Skönt att dom är så ödmjuka! Godnatt!

Är det bara jag eller har svininfluensahysterin lugnat ned sig?

Jag klev på tåget tidigt. Sätter mig ned efter att jag lastat av kameraväska och tagit av mig jackan. Utanför står en man och röker. Jag sträcker på mig och tar fram min lur för att surfa lite. Lägger inte märke till mannen som kommer in och sätter sig framför mig. Nu till min rubrik. Vi vill ju så gärna vara bekväma och ofta offrar vi oss själva och är obekväma för att vi mera gärna vill att andra ska tycka bra om oss. En doft av rök och aska bränner sig in i mitt huvud. För vissa är detta inget problem. Men för mig så vore det lika obehagligt om denna man hade bajsat på sätet framför mig Jag bryr mig inte om denna man, nej, jag bryr mig om min bekvämlighet. Så jag flyttar mig. Utan att smyga med det. Hade han satt sig bredvid mig så skulle jag nog fisa honom till en annan vagn. Det är din rättighet att vara bekväm och din skyldighet att inte lukta bajs. Snart år 2010 och vi har människor som fortfarande sätter eld på torkad tobak inbakad i papper för att sedan suga i sig rök. Hand i hand med Jesus.

På kalla fakta visas det just nu en dokumentär om ansiktsslöja.
Det handlar då om muslimer som vill bära ansiktsslöja.
Man vinklar muslimers syn på detta, samhällets syn på detta och allt annat vid sidan om.
Trots detta är det ingen som tar upp den enda enkla sanningen till detta "problem".

Problemet med alla extremister (vare sig det är kristendom eller islam) är att dom vill leva ett "normalt" liv.
Vad menar Amin, tänker ni?

Jo, om du är en muslim och du tillber allah i ditt hus på ett berg, i en skog eller en lägenhet i ett islamskt land så är det inte mycket väsen om detta.
Men väsen blir det när extremister vill leva, ha ett "normalt" liv ett land där ordet normalt, det innebörden av normalt är något helt annorlunda från vad dessa människor representerar och vill tvinga in i ett samhälle.

Det är snart år 2010.
Vad kan vi säga om människan som art?
Avgör själva.
Här är lite fakta;

Det finns dom som tror att det bor en skäggig tomte bland molnen.
Han skapade allt men ändå misslyckas han styra oss bort från jordens undergång och förgörandet av hela arter dagligen.Han har en fiende som bor under oss, det brinner där hela tiden och gör man fel så hamnar man där.

Denna tro är en många blint tror på i olika former.

Människan som art?
En korkad organism.

Timbo is Back!
Timbalands nya platta.
Bra, mycket bra!

Borta ett tag men nu tillbaka.
Kylan är som en tung sten och jag ordagrant längtar till lite varmare väder.
Det gör nog dom flesta.

Någon sa;
-Bli inte tillsammans med en snygg kille, för det kommer alltid finnas tjejer som vill ha honom.. och tjejer kan vara snikna.

Jag kontrade med att jag hört någon säga;
En vacker tjej kan inte tas på alvar vid första ögonkast för att hennes skönhet blockar och hindrar oss från att se bortom skönheten.

Två påståenden som båda stämmer till en viss del men samtidigt motsägelsefulla.
Skönhet ligger i betraktarens ögon och vi dras ju till det vi tycker är vackert.
Upp till er själva att avgöra om det är rätt eller fel, sant eller falskt.